Hej igen,
Att vara cancerdrabbad mitt i en pandemi, hur överlever man det? Jag tar fram det positiva mitt i allt elände, som Camilla alltid gör. Att fokusera på vad jag kan göra och inte så mycket på vad jag inte kan göra. Jag tog mig samman och gjorde det bästa av situationen och det har hjälpt mig massor i svåra stunder. Jag satte delmål att fokusera på… en sak i taget, ibland bara en timme i taget. Jag har varit öppen och ärlig och delat med mig av min resa på sociala medier till alla som velat följa mig.
Ni skulle bara veta hur mycket kärlek jag fått under min cancerresa av nära, kära, vänner och arbetskamrater. Även om jag inte fått träffa någon i pandemitider så har de suttit på min axel och hejat på mig fast på distans. Mina underbara söner Emil & Kid har även funnits vid min sida. Det är aldrig lätt att vara ensamstående mamma och det har varit galet tufft för killarna att se mig så dålig men tillsammans har vi varit starka.
Jag har lärt mig att livet kan vända på en femöring och att aldrig ta något för givet. Livet kan vara grymt orättvist. Cancer drabbar inte bara den som får sjukdomen, den drabbar alla runt omkring. För mig har det hjälpt att ta fram positivitet, envishet, att ha ett tjockt pannben och ha underbara medmänniskor med mig på resan. Resan är lååångt ifrån slut här… Jag är stolt över mig själv och min prestation och nu ska jag ge mig på att bekämpa bröstcancer fast genom välgörenhet, ni följer väl mig och mitt team på https://rosarallyrattar.se
Vi ses//Camilla 
