Den nakna sanningen

Den nakna sanningen sitter på min bleka hud, livet som bjöd mig på en helt annan resa än jag hade kunnat ana. Ofrivilligt och så hänsynslöst… sjukdomen kastade om hela mitt liv likt en tromb av värsta slag.

Idag påminns jag varje dag av deformerade och inte allt för snygga bröst, många och långa stenhårda ärr som påverkar rörelse i arm och hud, brännskador av strålningen i huden, varje morgon sväljs pillret som ska motverka att jag få bröstcancer igen, ständiga tankar, rädsla, oro och stor sorg i att ens behövt gå igenom en bröstcancerresa i en pandemi.

Jag påminns även av min tatuering men den är så jävla positiv… den berättar att jag överlevt, jag har överlevt!!! Jag smakar på de ordet varje dag, överlevt!

Alla överlever inte……. även om många kloka individer berättade för mig lite checkt att ”tur att du fick den sortens cancer, då kommer du överleva” lätt att säga från nån som inte varit i samma situation men sjukt svårt att ta in när man är drabbad.

Bara för att cancern är ur kroppen så är inte allt tipp topp… biverkningar som trötthet, oro, smärta, klimakteriebesvär, minnesförlust och tinnitus är några av dom besvär som jag kämpar med varje dag.